Öregrund



Öregrund är en tätort (stad) i Roslagen, som är en del av Östhammars kommun och Uppsala län. Orten hade 1555 invånare i slutet av år 2010, och är därmed en av Sveriges minsta före detta städer. Staden grundades 1491 efter uppmaning av fyra borgare i närbelägna Östhammars stad.

Ortnamnet

Namnet skrevs 1492 Øregrundh. Det betyder "grusgrundet", av "ör". Detta har antagits syfta på Dummelgrundet utanför hamnen.

Geografi

Öregrund ligger cirka 20 kilometer (bilvägen) nordost om Östhammar, som är kommunens centralort. Staden ligger huvudsakligen runt en naturligt djup vik vid Öregrundsgrepen, på halvön Sunnanö. Den gamla stadsgränsen innefattade förutom hela Sunnanö, med området Kavaröbro, även några mindre öar och holmar strax sydost om Sunnanö. Stadsområdet har småbruten och bergig skärgårdsterräng och är till stora delar tätbebyggt.

Bebyggelse

Öregrund är en av Sveriges bäst bevarade trästäder, och är därför Nordupplands populäraste turistmål. Stadens befolkning fördubblas under sommarmånaderna. På grund av konkurrensen från grannstaden och i avsaknad av stora industrier har Öregrund inte vuxit i någon större omfattning under århundradena. Sedan 1900-talets början har invånarantalet pendlat mellan cirka 1000 och 1500. Staden har brunnit sju gånger, men trots det är huvuddelen av bebyggelsen från 1700- eller 1800-talet.

Sevärdheter

Sevärt, förutom ovan nämnda hus, är den medeltida stenkyrkan mitt i staden och det gamla rådhuset i trä från mitten av 1800-talet. Även den gamla klockstapeln ger ett karaktäristiskt intryck om man kommer sjövägen till Öregrund. Strax intill ligger Öregrunds hembygdsgård som sommartid har öppet för turister med bl.a guidade visningar och ett sjöfartsmuseum. Är man i Öregrund är även ett besök i kommunens centralort Östhammar väl värt. Även den är för övrigt en av Sveriges bäst välbevarade trästäder. Man kan dessutom gå på en guidad tur genom staden och får då se på alla gamla hus och höra om husens historia.

Historia

Öregrund omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna, och därmed troligen inte helt tillförlitlig.

På grund av läget finns inga spår av förhistorisk bosättning. Från tiden omkring 1500 kan det finnas kulturlager i svackor i berggrunden.

Äldre historia

Öregrund räknar sin tillvaro som stad från 1491 och är ursprungligen en koloni från Östhammar. Kung Kristian II lät bränna ner staden, vars invånare då flyttade till Östhammar, men Gustav Vasa återställde staden. 1561-1562 bar Per Brahe d.ä. titeln greve. Öregrund var utskeppningshamn för järn från de uppländska järnbruken. Staden härjades och brändes av ryssarna 1719 i slutfasen av Stora nordiska kriget.

Kurortstiden

Från slutet av 1800-talet till andra världskriget var Öregrund en omtyckt kurort. Under den tiden byggdes många vackra hus och trädgårdar, och av de byggnaderna påminner societetshuset och många andra vackra sekelskiftesvillor om den tiden än i dag. Under några dagar i augusti lever staden upp i badortsanda igen varje år. Det var under kurortstiden som sommargästerna från storstäderna köpte upp många av husen i Öregrund, och det gjorde att halva staden stod tom under större delen av året. På grund av de minskade skatteintäkterna fick staden ekonomiska problem. Man tvangs börja dela borgmästare med Östhammar och hamnade sedan under häradsrätt 1920 (Frösåkers tingslag)[2]. 1934 hade staden 1 232 invånare och hade en landyta av 507 hektar. Gräsö landskommun införlivades i staden 1952, men utgjorde fortsatt en egen församling. Till slut slogs Öregrunds stad samman med Östhammars stad år 1968. Öregrunds och Gräsö församlingar slogs ihop till Öregrund-Gräsö församling 2002.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0